En dryg vecka av årets underhållssäsong har gått. Vi väntar fortfarande på att få komma upp i torrdocka, eller snarare upp på slip. De har den fetaste sjösättningsrampen jag någonsin sett här, med en vagn som tar upp båtar flera gånger större än Søren Larsen. Som timmerman uppskattar jag verkstaden och möjligheterna att faktiskt få saker gjorda. Men det suger att vi aldrig är lediga. I längden blir det rätt tröttsamt att jobba sju dagar i veckan. Har fått erbjudande från en annan båt som ger en dag ledigt i veckan och som faktiskt betalar en riktig lön. Verkar vara riktigt lärorikt och intressant arbete dessutom. Fast de ska inte till Stilla havet... Jag har hört så mycket om öarna vi ska besöka och längtar verkligen efter att få se alltihop. Dessutom är det ett fantastiskt gäng som jobbar på däck just nu och det skulle vara synd att lämna dem. Det enda riktiga bottennappet är kaptenen som vi haft den senaste månaden, men det verkar som han sagt upp sig och inte kommer att följa med på Stilla havsresan.
Whangarei är en liten industristad några timmars bilresa norr om Auckland. Ca femtiotusen människor bor här. Förutom att jobba häcken av oss ägnar vi tiden åt att grilla på den stora gräsmattan inne på varvsområdet, träna på att hjula samt dricka öl på den lokala sunkpuben i vår förort eller på den irländska puben inne i staden. Plus att vi använder däckshuset som internetcafé förstås, nu när vi har wifi ombord. Fast uppkopplingen är lite lynnig och verkar fungera varannan dag i bästa fall.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment