Måndag 1 december
Idag flyttade jag från en av gästhytterna till förskansen, stor som en mindre klädkammare. Ett utrymme som jag de närmaste tio månaderna ska dela med Izzy, Heather, Hannah (”I’m a palindromic Hannah”), Cubie och Jarren. Ombord finns också förste styrman Gareth, andre styrman Ally, intendenten Amanda, kockarna Jenny och Amy, maskinisten Andy, samt Kai, Elliot, och Boris. Dessutom hänger några av den gamla besättningen kvar: Kocken Ali, timmermannen Darren, hans namne kapten Darren, och en del andra som dyker upp ibland.
Första seglingsdagen är först på lördag. Fram till dess kommer dagarna att vara fyllda av alla tänkbara varianter av städning och langningskedjor. Plus lite snickerier på toppen. Jag har mönstrat på som deckhand och chippy (carpenter). Avmönstrande timmermannen Darren visar mig runt. Verktygssituationen är kaotisk.
Tisdag
Nya zeeländare har totalt ingen koll alls på kaffe. Det är svagt brunfärgat vatten som serveras. Britterna och amerikanerna verkar helt nöjda med den situationen. Är det bara svenskar och italienare som har någon som helst ordning på sitt kaffe? Situationen föreföll hopplös tills jag hittade burken med snabbkaffe att spetsa det bruna varmvattnet med.
Idag började jag plocka isär durken framför maskinrummet för att ge tillträde åt ett rörarbete som vår maskinist Andy ville göra. På kvällen var vi ett gäng som gick till den lokala bion och kollade på senaste Bondfilmen. Arkitekturen i Auckland är intressant. Det finns inte så många gamla byggnader. Staden är ju inte heller så värst gammal. Många av de nya husen i stadskärnan har ett tydligt futuristiskt stuk. Man har ägnat sig åt ett slags lekfull modernism, utan alltför stor ängslighet, men samtidigt utan att helt tappa fokus. Byggnaden med biografen är inget undantag. Det tydligaste exemplet är nog annars Aucklands Sky Tower. Det lär vara södra halvklotets högsta byggnad. Ser ut som ett stycke rekvisita ur en science fictionfilm från sextiotalet.
Onsdag
Søren Larsen imponerar, eller snarare gör organisationen och personalen det. I Sverige sägs det att vi svenskar är informella och lagt oss av med gammaldags hierarkier. Det påståendet gäller i allra högsta grad ombord på Søren Larsen, kombinerat med en hög grad av professionalism. Vår förste styrman Gareth är alltid framåt och livar upp stämningen, helt och hållet en av gänget i sättet att umgås. Samtidigt är han mycket kunnig och noggrann med gott sjömanskap, och dessutom en utmärkt pedagog. Om man ska hitta något att klaga på ombord så är det frukostarna som är lite torftiga. Och kaffet förstås. Annars är det mycket av utrustningen som verkar lite gammaldags, men det är kanske bara charmigt. Fast jag blev lite besviken och förvånad över att inte hitta något internet ombord, vare sig tillhörande skeppet eller någon av besättningen. Jag är hänvisad till internetcaféer. Det känns som backpacking på nittiotalet...
Idag fortsatte arbetet med durken framför maskinrummet. Jag klöv och hyvlade ekplank på kajen för att tillverka lister för durkplankorna. De ska göras löstagbara så att framtida maskinister lätt ska kunna komma åt sina svartvattentankar utan hjälp av timmermannen. På kvällen återupptog jag min halvt insomnade träning. Auckland Central Shorinji Kempo Branch ligger centralt på Queens Street, 15 minuters promenad från skeppet. Det har varit lite hektiskt de senaste månaderna och jag har nog bara tränat ett halvdussin gånger i Stockholm sen SM i våras. Det är riktigt nyttigt att träna på ett nytt ställe. De gör saker annorlunda. Mer fokus på embu. Väldigt explosiva och med god rytm. En del gammaldags tekniker och till och med saker som jag aldrig hört talas om på träningen hemma. Efteråt hamnade vi på en otroligt mysig japansk bar som låg på ungefär 42 sekunders gångavstånd från träningslokalen. Det är överhuvudtaget väldigt mycket asiater och asiatisk kultur här. Jag har nog inte läst så mycket japanska på öppen gata sen jag var i Tokyo senast. Många skyltar är två- eller flerspråkiga. Man kan till och med se saker som "nihongo no menyuu ga arimasu" (Vi har japansk meny) textat i fönstret till icke-japanska restauranger.
Torsdag
Idag avslutade jag jobbet med durken framför maskinrummet. Dessutom har vi haft en genomgång av brandskydd, vi har jagat ölburkar, burit tvätt, diskat, tätat bordläggning och städat durk. Och mycket annat.
Fredag
Sitter uppe på natten och skriver. Ankarvakt 01 – 03. Partyt pågår för fullt på kajerna. Dagen har ägnats åt en uppsjö olika aktiviteter. Inte minst städning. ”A sailor is who I am, cleaning is what I do.” Dessutom har sjöräddningspiloten Herbie gett oss en föreläsning om helikopterassistans, maskinisten Andy har gått igenom de tekniska systemen, Ian från kontoret har berättat om charterarbete och Søren Larsens historia, vi har fått besättningskläder, jag har skaffat simkort till mobilen och mycket annat. Och kapten Jim har varit här och presenterat sig, legendomsusad före detta skeppare på Søren Larsen. Han är sjuttiotre år gammal fast det var han visst förra året också, så läget är lite oklart.
Jag avslutar mitt nattliga vaktpass med en sista säkerhetsrond innan jag går och väcker Cubie. ”Cool, thank you”, svarar hon. Vad är det för slags störd och förvirrad respons på att bli väckt klockan 03 på natten? ”I hate you and will kill you repeatedly in unimaginable ways”, skulle vara mer på sin plats.
Lördag
Äntligen segling! Förmiddagen ägnas som vanligt åt städning, men strax innan lunch kliver femton glada socialarbetare ombord för fyllas med alkohol av sin arbetsgivare i enlighet med jultraditionerna. Det är riktigt fin vind, men på de här korta charterseglingarna blir det ändå mest motorgång. Farvattnet i hamnen har en långsmal form och är fullsmockat med småbåtar, så det lämpar sig inte för kryss. Alltså kör vi maskin en bit upp mot lovart, sätter de två märsseglen, seglar en bit undan vinden och kör sedan motor tillbaka. Väl tillbaka och förtöjda kryper det fram att den avmönstrade besättningen har gjort något fuffens med focken. Ett gäng går till väders och avbeslår seglet, och vinden sveper ner stora, vackra moln av kokosflingor över fördäck. Vattenslangar rullas ut och vi bemannar kvastarna...
Under veckan har jag gjort flera halvhjärtade försök att få ordning på min nautiska engelska och arbetet med förtöjningar, segel, och så vidare flyter på friktionsfritt *host*.
På kvällen är det en ny charter och nu går det vilt till. Musiken strömmar mellan däckshuset och stormasten, och i baren är det fullt upp hela kvällen.
Söndag
Söndag betyder seglingsdag på riktigt ombord på Søren Larsen! Idag tog vi emot individuella bokningar från allmänheten och seglade runt under några timmar bland öarna ute på Hauraki Gulf.
På kvällen var det åter en charter inklämd. Fullt ös medvetslös.
No comments:
Post a Comment